Sökare

fredag 25 september 2015

Älskade kaos

Vet ni?  På mitt köksbord där jag försöker skriva dagens inköpslista, som dagen till ära är extra lång då allt är slut eftersom den tjugofemte tydligen kom mycket senare än vanligt, ligger, förrutom dagens tidning jag ännu inte hunnit läst,  alltifrån cykelhjälm,  strumpor (rena! det finns en gräns) vattenflaskor, kaffekoppar, påsklämmor, nagelfil, borste och ungefär lika mycket till jag inte kan rabbla upp eftersom jag inte har tid att skriva hur länge som helst då jag ska åka och handla. Ibland gör vi ett ryck och storstädar och efteråt, när allt glänser och inget luktar skumt,  klappar vi varandra på axeln och säger bra gjort låt oss nu aldrig stöka till igen och varje gång tror vi på den lögnen och nu sitter vi här igen, eller jag sitter, övriga familjen sover, eller är på jobbet eller på väg till skolan eller trakasserar grannen eller ligger under köksbordet och suckar. Ja, de sistnämnda är de hårigare familjemedlemmarna men det förstod ni nog. Men var vill jag komma? Nu har jag glömt var jag ville komma... Nu måste jag ta min långa inköpslista och skynda mig till affären men först måste jag byta om för jag har nattlinne på mig, och visst det borde inte vara ett problem, jag har varit i affären i nattlinne förut men det är en annan historia. Hjälp,  om en halvtimme ska jag byta tvätt i tvättstugan, var tog tiden vägen? Jo, just jag skulle skriva inköpslista med bland annat mer tvättmedel då jag upptäckte det var slut... Hur ska jag ens avsluta detta blogginlägg? Jag gör det sen...

tisdag 15 september 2015

Somewhere over the rainbow...

Somewhere over the rainbow
Skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
Really do come true.

Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far
Behind me.

Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That's where you'll find me.





Det här är nog min favoritsång i hela världen...

fredag 11 september 2015

Bokskrivandet

Det har snart gått ett år sedan jag på fullaste allvar bestämde mig; jag skulle skriva den där boken jag alltid drömt om.

Foto från Heavens Door där jag brukar skriva ibland.
Hur har det gått då kanske ni undrar?  Jo då, tackar som frågar. Det går framåt. Det tar en faslig tid och jag känner snart att det inte räcker med att det bara går framåt, lite tempo skulle också vara önskvärt. Jag vet sedan studietiden att deadline är effektivt. Blod svett och tårar har tagit mig genom många inlämningar. Ångest är något jag känner väl till.

Jag borde kanske tillsätta lite studiepress på mitt skrivande? Deadline, fasta rutiner och en nypa ångest borde få mig att ro detta i land inom rimlig framtid?