Sökare

lördag 25 april 2015

Att klara av mer än man tror

För en vecka sedan sprang vi som jag skrev om fem kilometer och det kändes helt underbart att faktiskt ha klarat av det. Nu har det gått en vecka när vi inte tränat och idag skulle vi försöka oss på sju kilometer. Eftersom det inte finns en sträcka som är exakt den sträckan i Karlslund där vi springer valde vi milen. Vi skulle se om vi fixade sju och sen planerade vi att gå de sista tre.

Den första kilometern kändes segt. Vi sprang men jag kände mig inte riktigt i toppform. Det lossade efter två och tydligen sprang vi den snabbaste kilometern under trean. Jag var inställd på att kanske vila efter fem kilometer och sedan springa två till efter vilan men när vi klarat sex kilometer så förstod vi att vi skulle klara allt. Alltså inte bara sju utan hela milen.

När sju kilometer OCH en uppförsbacke var avklarad kände jag bara ett stort leende i mitt ansikte. Wow! Åttan och nian gick långsamt och sista kilometern gjorde vi på ren vilja! Men... VI SPRANG EN MIL! Vi gick inte ett enda steg! 

Jag har aldrig tidigare i hela mitt liv sprungit en mil, har inte haft det som mål och aldrig trott att det varit möjligt!

#kännermigsomenvinnare

Inga kommentarer: