Sökare

torsdag 30 oktober 2014

Jag älskar mitt obetalda jobb!

Hade tänkt tvätta idag, eller i alla fall sortera smutstvätten. Åtminstone hade jag tänkt få tid att bära upp den rena tvätten från förra gången. Ja, någonting hade jag tänkt få gjort idag...

Det gick så där.

Klockan är snart fyra och nacken är helt stel efter stillasittande arbete. Boken börjar verkligen bli riktigt bra nu! Ännu är det lång väg till mål men vad gör det? Jag älskar mitt obetalda jobb, fullkomligt älskar det!


Morgonpigg?

Undrar om jag är så morgonpigg som jag brukar ge sken av eller om jag går upp tidigt vardag som helg för att jag inte FÅR sova? 

I morse skulle maken upp tidigt så han bad mig ställa ett alarm på min mobil också. Efter tre alarm tidig timma kliver maken upp. Jag lyckas på något vis hamna i ett tillstånd där jag nästan somnar om. 

Precis när drömmen börja få en spännande handling hör jag ett alarm till. Katten! Han är inte nöjd med att jag ligger kvar i sängen,  han skriker hysteriskt samtidigt som han kloar på allt han inte får. Han vill göra mig så förbannad att jag kliver upp. Efter lite morrande, från mig,  får jag katten att komma till sängen och gosa istället. 

Då vaknar hunden till liv, kattgos är det värsta sveket jag kan ägna mig åt. Hon kastar sig upp i sängen och ska tvångsgosa bort katten. Resultatet blir att hon skallar mig!

Maken har åkt iväg men "morgonpigga" Åsa ska kliva upp. Dricka lite kaffe och börja dagens skrivpass... härliga torsdag


kan tilläggas att när jag kliver upp ligger katten och hunden och sover gott, de ville bara ha mig vaken... älsklingarna 

tisdag 28 oktober 2014

Flooow

Hade ett ordentligt flow i skrivandet idag, en av mina karaktärer fick en sida hon inte visat för mig förut. Jag tyckte hon var rolig och bitvis hade jag medlidande med henne. Lät en vän till mig läsa kapitlet och fick ett helt annat perspektiv. Min vän gillade inte alls min charmigt bittra karaktär. 

Imorgon måste jag se till att huvudpersonen också får lite färg, än så länge är hon lite tråkig och beige. Jag tror helt enkelt att hon är för snäll. I morgon ska jag fixa henne, moahhahah!!!

tisdag; producera lite text!


Jag har jobbat i två veckor, det har varit intensivt och att påstå att tiden inte räckte till för att skriva är en stark underdrift. Nu är allt som "det ska" och igår lyckades jag få fram en ny karaktär, en bitter sådan, jag älskar henne redan! Mina gamla kapitel måste jobbas genom, men jag gör det när jag kommit en bit istället. Det är tråkigt att inte komma framåt, finputset får jag ägna mig åt i slutet.

Ni som skriver vet säkert vad jag menar med att karaktärer presenterar sig för författaren. När jag börjar skriva så byggs egenskaper på och en tanke jag hade från början kan bli omöjlig då jag ser att det inte alls stämmer överräns med karaktärens personlighet (en parentes; hur stavas egentligen överräns?).

Igår var jag på min skrivarkurs! Det är roligt och utmanande att producera texter under en tidsbestämd period med ämnen man inte valt själv. Att dessutom få läsa upp sina egna texter och få kritik är nyttigt. Jag hoppas det finns en fortsättningskurs när den här slutar.

Idag har jag inte mer planerat än att jag ska fylla i ett papper (japp, många papper blir det när man i samhällets ögon räknas in som "arbetslös" trots att jag inte benämner mig själv så) och invänta ett telefonsamtal om ett eventuellt jobb.  Med andra ord blir det mycket tid över till att skriva. Jag var uppe med tuppen då min morgonpigga moder plingade på dörren klockan sex och krävde kaffe. Min morgonpigghet måste jag ärvt från henne.

Kroppen är laddad med fem muggar kaffe, bara att sätta igång då!




tisdag 21 oktober 2014

En "spökhistoria"

Jag skrev en "spökhistoria" för barn som jag läste på fritids där jag hade vikariat. Jag använde riktiga namn på personal men barnen är påhittade såklart. Det gick hem, det hade varit ganska livlig stämning precis innan, men de satt tysta och lyssnade snällt.


Mysteriet med det öppna fönstret på fritids!


Det var en sen eftermiddag och fritidsledaren Helena på Stora Mellösa fritids höll på att stänga. Det var bara tre barn kvar. Putte, Helmer och Mia.

Utanför fönstret var det alldeles svart, det blåste så att det knakade. På morgonnyheterna hade de varnat för storm.

- Är fönstret öppet nu igen?  Putte, är det du som inte kan låta fönstret vara?

Helena som står i köket och dricker upp sitt kalla kaffe ropar ut till barnen.

- Men, det är ju inte jag.

Putte låter förolämpad när han svarar.

-Jag har inte heller öppnat och det kan inte vara Helmer för han kom precis in.

Mia norpar en överbliven äppelbit när hon går förbi. Helena försöker se arg ut men lyckas inte.

-Förlåt mig!

säger hon och går för att stänga fönstret. Helena ser att någon har lagt en trästav vid fönstret så det varken går att öppna helt eller stänga. Vad konstigt, tänker hon, varför gör man så? Hon tar bort staven och lägger den i en röd plastkorg. Hon stänger fönstret ordentligt och tittar på klockan.
Snart kommer nog era föräldrar och hämtar er
säger hon till Putte, Helmer och Mia.

Putte klagar på att han är trött och Helmer är orolig att stormen ska riva ner träkojan han har hemma och Mia är hungrig, som vanligt. Helena samlar barnen i soffan för att läsa en saga. Hon väljer en bok hon vet att barnen tycker om, men precis när hon ska börja läsa blir det kolsvart i rummet.

- Hjälp
skriker Putte
- Hjälp
skriker Helmer
- Hjälp
skriker Mia.
Hjälp, tänker Helena.

Helena trevar sig ut i köket, hon snubblar på några kuddar som barnen glömt på golvet. Hon skriker till när hon trampar på en legobit. I köksskåpet hittar hon en ask med tändstickor och några värmeljus som hon tänder och ställer på bordet. Det ser ju riktigt mysigt ut tänker hon och tar ett ljus och går tillbaka till soffan för att hämta barnen som håller varandra hårt i händerna. Det sätter sig i köket och Helena bjuder på frukt trots att fruktstunden är över. Mia tar glatt flera bitar.

Putte, Helmer och Mia skrattar åt Helena som skrek när hon trampade på legobiten. De frågar henne om hon skrek för att hon var så mörkrädd.

- Pyttsan heller

svarar Helena samtidigt som lamporna tänds igen.

- Ja ni, det var ju ett kort strömavbrott! Det hann inte ens bli läskigt
säger Helena och pustar försiktigt ut. Strömavbrott är det värsta hon vet, men det vill hon inte berätta för barnen.

Putte, Helmer och Mia springer ut ur köket för att hinna leka lite innan deras föräldrar kommer. De tycker att det var lite spännande med strömavbrottet, men de är glada att det är ljust igen.

Plötsligt känner de hur en kall vind drar in genom rummet, men alla dörrar är stängda. Vad kan det vara?

- Helena, varför är det så kallt
frågar Putte.

- Jag fryser
säger Helmer och försöker krama Mia.

Helena kommer ut till barnen, hon suckar och frågar trött;

- Vem av er har öppnat fönstret igen?

Det blir helt tyst, Putte, Helmer och Mia tittar på varandra.

- Ingen av oss har öppnat fönstret

säger Putte till Helena.

Alla tittar på fönster som nu står och slår. Stormen utanför har kommit närmare.
Dörren in till fritids öppnas och alla hoppar högt.






In kommer vaktmästaren Kurt, han går fram till den röda plastkorgen, tar fram trästaven och mumlar något om att ingen låter honom få laga det trasiga fönstret i fred.










lördag 18 oktober 2014

En prins i Hellenius hörna

Jag är Rojalist! En sådan som skulle bli uppriktigt upprörd och ledsen om det skulle bestämmas att ett modernt land som Sverige inte ska ha ett konungahus längre. Därför blir jag så exalterad när något som rör kungafamiljen kommer på TV. Jag har aldrig sett Hellenius hörna förut men när jag hörde att Prins Calle.P skulle gästa programmet satt jag som klistrad halv tio! 


I alla intervjuer med någon från kungafamiljen så ska allt ske så korrekt.  Anser drottningen att... Kan kronprinsessan tänka sig...  Hans kungliga majestät... o.s.v. Den som säger du ska bli halshuggen på offentligt plats. Eller så kanske man inte gör idag, men ett viktigt uppdrag som programledare får man aldrig igen.


Jag var orolig en stund att det skulle bli stelt och tillgjort i Hellenius,  oj vad jag blev glatt överraskad!  Prinsen accepterade du-formen och trots att Hellenius nog hade fått order om att inte gräva för mycket så var det en öppen och bra intervju. När Prinsen själv bemötte påhoppen från förra idrottsgalan då han snubblade på orden (och blev till åtlöje i sociala medier efteråt) och öppet berättade om sin dyslexi och om känslan att det här gör jag aldrig om igen så grepp det tag ordentligt.  Revanchen året därpå när han själv kunde skämta om det gjorde Prins Calle.P mänsklig!

När Prinsen dessutom lovprisade sin blivande fru kände jag hur ett naaaaw följt av en tår inte var långt borta. 


 Jag har inte hört prinsen säga många ord genom åren och jag har nästan tyckt att han varit lite tråkig bredvid sina färgstarka systrar.  Igår fick jag en ny bild av vår prins. Charmig , rolig och förvånansvärt SNYGG! Stadgad kvinna till trots så får man väl ändå dregla lite i smyg på prinsar i TV...

fredag 10 oktober 2014

Nobels fredspris, Malala Yousufzai!

Jag är mitt inne i min bok i detta nu, men när jag läste på Aftonbladet att Malala Yousufzai ska tilldelas Nobels fredspris var jag tvungen att titta på videon med hennes underbara tal igen. Tårarna fyllde mina ögonen ännu en gång.

En tonårstjej i Pakistan som kämpar för rättvisa för unga flickor och för barns rättigheter att få utbilda sig. Talibanerna gillade inte hennes kamp utan sköt henne i huvudet!

Hon överlevde och får nu mottaga Nobels Fredspris. Klippet ger mig gåshud från hårbotten ner till tårna. Malala är en stark ung kvinna, en förebild och en värdig vinnare. Här är klippet med Malala Yousufzai som jag tycker ni ska se!



Jag skriver en bok!



Ännu en härlig höstdag! Tillbaka efter en morgonpromenad med hunden där jag försökte tvinga henne att posa, det gick sådär! Inte gick det bättre med en höstselfie då hunden otåligt ryckte i kopplet! Men en härlig promenad blev det likväl.




Hur går då mitt skrivande kanske ni funderar? Jo tack, ganska bra! Boken fylls med sidor och jag lägger även ut texter på Content Central, en sida som säljer texter vidare till tidningar. Hur det kommer gå för den sidan och hur det kommer gå för mig; kommer någon vilja betala för mina texter? Ja, det återstår att se, jag har i alla fall inget att förlora! På måndag är det även första tillfället då jag får träffa de andra deltagarna och kursledaren i skrivarkursen jag anmälde mig till. Kursen hade redan startat då jag tog kontakt med kursledaren men jag fick skicka in ett par texter till henne och vara med ändå. Skriver mer om detta nästa vecka.

Att leva blott av pennan och en dos kärlek låter poetiskt och charmigt bohemiskt. Dock är inte vår kalla värld uppbyggd så att vi kreativa livskonstnärer kan leva på våra drömmar. I veckan hade jag turen att få hoppa in vid ett par tillfällen på mitt gamla jobb då de behövde en vikarie. Träffade nya och gamla kollegor och alla ställde frågan vad jag gör om dagarna. Det kändes nästan lite fånigt att svara; jag går hemma och skriver på min bok! Helt plötsligt blev det så verkligt för mig;
Jag skriver en bok!







Jag googlade för övrigt livskonstnär och fick upp en blogg om person som jag ska gotta mig ner i. Återkommer mer om detta vid ett senare tillfälle. Om ni vill så kan ni läsa bloggen om Carolina Gårdheim, släpp loss din inre livskonstnär.






måndag 6 oktober 2014

söndag 5 oktober 2014

Att älska det man lägger ner sin tid och själ i


Igår ägnade jag knappt någon tid framför datorn, då umgicks jag med familj och släkt! Det bakades och lagades mat. Jag åt så mycket att jag egentligen inte borde ha fått ner enda bit idag, men det fick jag.


Idag däremot har jag varit i källaren, enstöringen Åsa har skrivit på sin bok. Petat och redigerat och skrivit! Jag har tokskrivit och sitter nu med ett kapitel som är så spännande att till och med jag funderar på var det ska bära iväg. Att ägna sin tid åt detta är underbart! Om jag hade fortsatt skolan hade det här blogginlägget troligtvis handlat om ångest!
http://booklybooks.com/wp-content/uploads/dr-seuss-quotes.png

Ville bara dela några rader med er innan jag nu kastar mig in i boken för ytterligare en timmes skrivande...

onsdag 1 oktober 2014

Lycklig nu!

Tre slitiga terminer på komvux, tre högskoleprov som var så svåra att jag ville sätta mig och gråta... Studielån! 

Jag kom in på universitetet!




och jag hoppade av...



Hur tänkte jag?

Jo, jag tänkte utanför ramen...
Jag följde mina egna råd, satsade på mig! 


Det enda jag har känt mig säker i, det enda jag har tyckt varit riktigt roligt, det är att skriva! Så det är det jag gör. 
Boken ska bli klar!


Igår satt jag en hel dag med boken, ritade släktträd för mina karaktärer, rensade och sorterade i filer, mappar och anteckningar. Boken har funnits där hela tiden, karaktärerna är levande personer. Jag har bara varit tvungen att fokusera på annat hela tiden, skolan tog all kraft från min kreativitet. Nu har jag tid  att sitta i min lilla skrivarvrå...



Jag är lycklig nu!
                                        :)